Distriktssköterska igen!

Det är precis ett år sedan jag startade upp min verksamhet som privat distriktssköterska.

Min drivkraft i processen har varit min starka övertygelse om att människan är en komplex varelse och att man måste se individen som en helhet.

Det har varit ett tufft år,  och jag förstår nu att politikernas uppmuntran till kvinnlig avknoppning och mångfald i vården har varit slagord med mycket litet innehåll.

Vi kvinnor inom omvårdnadssektorn som försöker eller försökte avknoppa oss och bidra till denna utveckling, får nu se vad det egentliga syftet med propagandan är.

Hälsoval och Vårdval drivs snart igenom inom de flesta regionerna. De stora ”Drakarna” är på väg in. De som drivs utav utländska investeringsbolag. Bolag som kommer att vilja ha valuta för sina pengar i sinom tid. De köper nu upp vården genom att lägga lägsta  anbud. Inget litet företag kan lägga O-bud.

De kommer sannolikt att försöka konkurrera ut alla små företag i sin omgivning, därefter går de in och höjer kraftigt sina priser.

Jag har redan nu fått känna på deras taktik, trots att jag inte ser mig som ett direkt hot till dem.

I ett års tid har jag försökt att föra fram mina farhågor och dela med av mina erfarenheter till våra politiker, myndigheter, Nutek, Almi, fackliga organisationer o.s.v  med utebliven  respons. Under tiden ser jag hur de små företagen, som kvinnor driver, går omkull. Sjukgymnaster, arbetsterapeuter, specialistsjuksköterskor o.s.v.

Bemaningsföretagen växer och kvinnor inom omvårdnassektorn tvingas in på timanställning, där den som erbjuder lägst pris för sina tjänster får jobbet.

För på Vårdvalets / Hälsovalets arenor tillåts inte dessa  kvinnliga aktörer som vill avknoppa sig för att skapa mångfald och nytänkande.

Var detta politikernas avsikt bakom sin propaganda om kvinnlig avknoppning, mångfald och nytänkande.

2009 är omstart för mig, detta är året då jag måste ta ett beslut om hur jag vill gå vidare som företagare.

Jag driver mitt företag utifrån min humanistiska grundsyn där jag ger begrepp som kontinuitet, kvalitet, flexibilitet och tillgänglighet ett värde, en betydelse, en innebörd.

Men som så många andra kvinnor här på Driftig.nu, så måste jag ha en anställning vid sidan om mitt företag för att kunna finansiera den, samtidigt som mina barn önskar få mer kvalitetstid med mig.

Så vilken väg skall jag vandra på och vad finns i slutet?

Inget lätt beslut och jag kommer sannolikt att prova stigarna som löper vid sidan om.

Jag har planerat mitt företag i ungefär två års tid.

Mycket av den här tiden har gått åt bara till att lösa administrativa frågor.

Att vara pionjär innebär att man blir ifrågasatt och granskad.

Så allt måste planeras in i minsta detalj.

Det finns så många regler och stadgar man måste sätta sig in i för att kunna öppna en privat vårdenhet.

Under några veckor på våren kändes allt motigt och hopplöst , då bjuder min syster mig på en weekend-resa till London.

Jag har varit i London många gånger men aldrig besökt Florence Nightingales museum.

Men den här gången bestämde jag mig för att det skulle det bli av.

När jag gick runt och tittade på allt den här damen hade lyckats driva igenom så slog det mig, vilken fantastisk entreprenör hon måste ha varit.

Hon såg till att omvårdnadsyrket och folkhälsan fick ett värde.

Hon arbetade för att kvinnorna som skötte omvårdnaden fick lön och utbildning.

Hon startade upp ett privat sjukhus för kvinnor i London.

Vilken driftig kvinna!

Läs gärna mer om hennes arbete:

http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=7931

Sandryggens Distriktssköterskemottagning ägs och drivs av distriktssköterskor.

Vi inriktar oss främst på folkhälsa och vill satsa på närområdet.

Att driva en hel privat distriktssköterskemottagning utan avtal med regionen är en utmaning.

Varför gör man då en sådan här sak?

Det finns ett engelskt ordspråk som säger:

- see needs, fill needs.

Vi såg ett behov och vill fylla det behovet.

Jag läste nyligen en medicinsk artikel som sa att en vanlig orsak till psykisk ohälsa är våra arbetsplatser.

Lite kortfattat så säger artikeln, att dålig ledning, otydliga mål, ostrukturerad arbets- beskrivningar och begränsade möjligheter till att kunna påverka sin arbetssituation eller arbetsförhållanden är ett stort hälsoproblem.

Så ser arbetssituationen ut för många på våra sjukhus och vårdcentraler idag.

Ständiga besparingar, dubbla skift, överbeläggningar, pressade arbetsförhållanden, där patientsäkerhet och patienteffektivitet skall balanseras.

Lite av löpandeband principen har införts inom sjukvården för att effektivisera denna.

Diabetespatienter till diabetessjuksköterskan, astma/kol patienter till kolsjuksköterskan, barnpatienter till barnsjuksköterskan, sårpatienter till sårsjuksköterskan o.s.v.

Denna utveckling kan jag inte ställa mig bakom. För mig är patienten mer än ett sår, en diabetiker, ett barn, för mig är patienten en komplex sammansatt individ som består av många olika egenskaper och behov.

Visst behövs specialisering, men den får inte ta över helhetsbilden av patienten.

Jag vill träffa Karlsson som har utvecklat diabetes och inte diabetespatienten Karlsson.

Vad vill jag då med min blogg!

Vi är endast några få sjuksköterskor med specialistutbildning som arbetar på detta vis. Vi är oftast kvinnor som har tagit detta steg.

Detta är ett stort steg vi tar, då den värld vi har levt och verkat i är väldigt strikt hierarkiskt uppbyggd.

Genom min blogg vill jag dela med mig av hur jag upplever min nya arbetssituation och hoppas att någon finner något meningsfullt med den.

Jag vill avsluta dagens blogg med två citat:

1969 landstigningen på månen.

-It’s one small step for man, one giant leap for mankind”(Neil Armstrong).

- Jag kom, jag såg, jag segrade. (Caesar)
Veni, vidi, vici

Välkommen till Driftig.nu. Det här är ditt första inlägg!